Blog Image

Estnisk litteratur i svensk tolkning | bloggen

En tummelplats för estlitister


Huden jag lever i

Information Posted on Sat, June 14, 2014 00:39

Här är ytterligare några wikirelaterade nyheter att glädjas åt om det skulle vara så att bollen inte rullar rätt väg.

Sedan idag använder Estnisk litteratur i svensk tolkning samma förvalda “hud” som Wikipedia, Vector. Dels är det en poäng i sig att man ska känna igen sig från Wikipedia, som väl de flesta människor idag iaf har någon erfarenhet av, och sedan tycker jag att den här layouten är både snyggare och mera användarvänlig.


Det finns även ett nytt element att använda vid redigering av sidor, poem. Använder taggarna <poem></poem>. För mer info om poängen med det, kolla i Mediawikis dokumentation: www.mediawiki.org/wiki/Extension:Poem.

Jag passade också på att låna en mall för sidhuvuden från svenska Wikisource. På Mall:Titel/Dok kan man läsa mer om hur den kan användas. Som ett praktiskt exempel har jag lagt in en variant av den i sidorna med Koidulas Näktergalen vid Emajõgi.

Jag har dessutom hittat ett skript i den engelska versionen av Wikisource som kan användas för att automatiskt ladda in olika mallar när nya sidor ska skapas. I sitt nuvarande utförande passar det inte riktigt för våra behov, men jag ska se om jag kan få till någon variant av det för att underlätta skapandet av nya sidor i framtiden.



Nya tider, djärva tider

Nyhet Posted on Wed, June 11, 2014 20:30

Det var inte utan viss bävan jag gav mig i kast med att uppdatera wikimotorn som driver Estnisk litteratur i svensk tolkning, men nu är det gjort! Och det verkar ha gått helt utan problem!

Det huvudsakliga syftet med uppgraderingen var att få en installation som är mindre sårbar för eventuella attacker. Jag tänker inom kort göra wikin mera öppen och tillgänglig igen, när jag har aktiverat lämpliga verktyg mot spamning och annan form av vandalism. Som ni kanske minns var wikin hårt drabbad av det för ca ett år sedan, och sedan dess har tillägg och ändringar endast kunnat göras av registrerade användare, och registreringen har varit avstängd. Eftersom jag önskar slippa liknande problem framöver, så får alla som vill bidra till wikin i framtiden räkna med att behöva skapa ett användarkonto, och sedan kommer det att ske någon form av godkännande av nya användare.

Fylld av ny entusiasm för projektet, vill jag även passa på att tillkännage den mest ambitiösa satsningen hittills: översättningen av A. H. Tammsaares Sanning och rättvisa (Tõde ja õigus). Alla som så önskar är naturligtvis välkomna att hjälpa till. För att citera författaren själv: “Så började ett arbete, så började ett livslångt arbete, så började ett arbete som även skulle ha räckt för kommande generationer.”

Ha en skön sommar!



Rudolf Reiman – en bortglömd estnisk diktare

Dikter Posted on Sun, April 14, 2013 20:19

Intresset
för Estlands första period av självständighet 1920-1940 är stort bland dagens
ester, trots eller kanske snarare tack vare det efterföljande halvseklet av
sovjetisk ockupation. Dessa två mellankrigstida årtionden är därmed liksom
höljda i mystik och fängslar såväl forskare som människor i allmänhet. Man
utger rikligt med böcker om den tidens politisk-historiska händelser och
återutger denna periods mer kända författares verk. Härvid tenderar samma tids
mindre begåvningar att falla i glömska. Detta har drabbat exempelvis den
estniske diktaren och pedagogen Rudolf Reiman som är föremål för undertecknads
kandidatarbete i estniska vid Uppsala universitet:

Rudolf Reiman. En estnisk diktares liv och verk.

Detta
och följande år förlider 120 år sedan Rudolf Reimans födelse respektive 100 år
sedan hans första diktsamling utkom. Hurdan är han hågkommen i dagens Estland?
Är det främst som pedagog och författare av ett mångtal läroböcker man minns
honom, eller för sina dikter, noveller och pjäser? Är han alls hågkommen i det
andra millenniets Estland, i en tid där poesi läses allt mindre? Dessa är några
av de frågor mitt examensarbete syftar till att besvara.

Rudolf
Reiman föddes 1893 i det nordestniska samhället Mõdriku beläget i närheten av
staden Rakvere. Hans far Villem var byns skolmästare och även hans äldre bror
Karl hade utbildat sig till lärare, därmed var den unge Rudolfs yrkesval närmast
förutbestämt. 1910 avslutar han således de pedagogiska kurserna i Rakvere
tillsammans med bl.a. Jüri Parijõgi, sedermera författare av populära barn- och
ungdomsböcker. 1911 får Reiman sin första anställning som lärare och rektor för
byskolan i Laane beläget i närheten av Rasina i sydöstra Estland. Vid det laget
hade den blott artonårige Reiman redan gjort sina första försök som författare
och publicerat sig i en rad tidskrifter. Nu var han redo att ge ut sin första
diktsamling.

Ett
par stenkast från skolhuset i Laane bodde vid samma tid den några år äldre
Johannes Zirk som skulle komma att bli en god vän till skolmästare Reiman. I
efterdyningarna av den första ryska revolutionen 1905 inledde Zirk bekantskap med närområdets
intellektuella som diktaren Henrik Visnapuu, konstnären Jaan Vahtra och läraren
Johannes Karheiding. Hans hem, gården Laane-Teppo utvecklades särskilt om
somrarna till en gästvänlig uppehållsort för dem alla, där de kunde få en bit
mat eller övernatta vid behov. Tillsammans gjorde de utflykter och grundade små
skådespels- och sångsällskap. När Reiman kom till bygden, anslöt han sig till detta
sällskap av likasinnade. Sedermera skulle Johannes Zirk ge ut Rudolf Reimans
två första diktsamlingar ”Lambi valgel” (I lampans sken, 1914) och ”Vaikus” (Tystnad,
1918).

Johannes Zirk och Rudolf Reiman i den senares lägenhet i Tartu 1917

När Rudolf
Reiman släppte sin debutsamling 1914 och efterföljaren fyra år senare
dominerades den estniska dikten och kulturlivet i allmänhet av modernistiska
och i synnerhet nyromantiska stilideal manifesterade av rörelsen ”Noor-Eesti”
(Ung-Estland). Reiman blev starkt influerad av dessa strömningar och hans
dikter är till bredden utsmyckade av modernistiska och exotiska modeord.
Samtidigt är hans diktform för det mesta klassisk med sina många sonetter och
terziner. Med rimmen är han på sina ställen en riktig trollkarl, framhåller
kritikerna, däribland Henrik Visnapuu och Jaan Kärner. Samtidigt framhåller de
unisont att hans diktning inte är personlig nog för läsaren att kunna närma sig
honom, hans inre värld, verkliga tankar och känslor. En övervägande del av
dikterna är abstrakta, melankoliska och vaga i sitt uttryck, han använder sig
gärna av stora och svulstiga ord och talar inte direkt till läsaren. I stället
stiger en liksom ogenomtränglig dimma upp mellan honom och läsaren. Naturen och
därmed förknippade sinnesintryck är ständigt närvarande, men dessa intryck är
tillgjorda, förfinade. Dessa omständigheter försvårade för honom att finna och
närma sig sin egen läsarkrets.

Under
tjugotalet undervisar han i estniska och litteratur vid lärarseminariet i Võru.
Här låter han sig inspireras av rektorn Johannes Käis skolreformistiska idéer
och skriver en rad artiklar inom pedagogik och metodik. Samtidigt hinner han
publicera poemet ”Päikeseratas” (Solhjulet, 1922), sin tredje diktsamling ”Läbi
öö” (Genom natten, 1925) och en rad pjäser, bl.a. dramat ”Painaja” (Nattmaran, 1925).
Reiman uppvisar härmed delvis konstnärlig mognad. Dikterna berättar mer och mer
uppriktigt om hans personliga upplevelser och om verkliga ting, även om det
estniska frihetskriget 1918-1920 och de påföljande politiska omvälvningarna inte
påverkade honom lika starkt som andra diktare. Flera dikter baserar sig på
minnen från hans yngre år, särskilt av hans mor och bror. Eftersom de båda dog
i förtid, åtföljdes hans liv av en ihållande känsla av ensamhet, något som är
tongivande i många av hans dikter. Dessa självbiografiska dikter framhålls som
Reimans allra starkaste.

Under
trettiotalet publicerar Rudolf Reiman en rad noveller och gör därmed
landvinningar även som prosaist. Men det skönlitterära skrivandet får allt
mindre utrymme i hans liv. Han har dikter nog för en fjärde samling, men de
förblir med få undantag outgivna. I stället gör han sig bemärkt som författare
av läroböcker, något han skulle fortsätta med efter det annalkande
världskriget. Hans sista skönlitterära bidrag var novellen ”Põgenemine” (Flykten)
publicerad i oktober 1940 när Estland redan var i sovjetmaktens händer.

Rudolf
Reiman undslapp helt de sovjettida massdeportationerna och annan förföljelse
möjligen tack vare sina forna socialistiska ställningstaganden (han hade t.ex.
tillhört Estlands socialistiska arbetarparti). Under den sovjetiska
ockupationen var han t.o.m. mer prisad än under den estniska frihetstiden och
1945 utses han tillsammans med bl.a. Johannes Käis till Estniska SSR:s
hederslärare. 1950 går han i pension som en högt respekterad och prisad pedagog.
Sina sista år i livet förflöt fridfullt, om än i sjuksängen, på fädernesgården
i Mõdriku, där han lämnade jordelivet 1957.

Rudolf
Reiman betraktade sig själv i första hand som pedagog, i andra hand som
författare. Under sin levnad höll han sig utanför tidens litterära grupperingar
och författarkretsar, han saknade samröre med dem, men lät sig inspireras av
dem på avstånd. Hans verk mottogs överlag med kyla och bristen på personlig
prägel hindrade honom från att nå ut till en större publik, även om hans
kritiker förstod att lovorda honom för sin mästerliga teknik, i synnerhet i
fråga om rim. Men hans relativa anonymitet under sin levnad har gjort honom nästintill
bortglömd idag. Dagens ester har möjligen hört hans namn, men näppeligen kan
någon nämna en enda av hans dikter.

Och varför
ska vi komma ihåg honom och läsa hans dikter idag, när han inte förmådde skapa
sig en publik ens under sin egen livstid? Även om många av hans dikter kan te
sig än diffusa och obegripliga, än tröttsamt högtravande, finns det särskilt i
hans tredje diktsamling mycket som förtjänar omvärdering. Det framhöll Rudolf
Reimans levnadstecknare Karl Laane redan för femtio år sedan. Ändå har inte
någon av hans diktsamlingar återutgivits, och ingen litteraturvetare har ägnat
hans liv och författarskap någon djupare granskning. Förhoppningsvis kan föreliggande
studie kasta nytt ljus på Rudolf Reiman som poet, pedagog och person, ett ljus
som kan vara vägledande för en framtida, än grundligare omvärdering av hans
verk.

Filip
Laurits

Rudolf Reiman, poesi, Noor-Eesti, modernism, nyromantik



Nystart

Nyhet Posted on Wed, February 06, 2013 00:05

Efter den nesliga attacken mot wikin förra året (se detta tidigare inlägg), så har jag nu raderat den mycket omfattande och oönskade versionshistoriken som hackarna orsakade. Jag passade även på att skriva om hela huvudsidan – jag var så illa tvungen, eftersom det fanns så många versioner av sidan att återställningsfunktionen inte fungerade som den skulle, och jag hade varit tanklös nog att inte säkerhetskopiera sidan före raderingen. Men jag tycker nog att den nya versionen blev lite bättre än den förra, så intet ont.

Kika gärna på sidan och dela med er av era synpunkter. Och eftersom det är en wiki: Var inte rädda för att förbättra den!



Gratis e-böcker

Nyhet Posted on Sat, September 22, 2012 10:30

Apollos sajt kan man numera utan kostnad ladda ner ett antal estniska klassiker, bland andra Oskar Luts Kevade och första bandet av A. H. Tammsaares Tõde ja õigus. Även Rahva Raamat har en del gratisböcker.

Gratisutbudet är än så länge ganska begränsat, och säkert främst tänkt att locka köpare till sajterna, men som det brukar heta: Gratis är gott!

E-böcker är ju för övrigt ett förnämligt sätt att få tag i estnisk litteratur. Apollo och Rahva Raamat har redan hundratals skönlitterära e-titlar, och priserna verkar överlag rimliga.



Ordningen återställd

Nyhet Posted on Tue, September 11, 2012 11:11

För några veckor sedan blev jag plågsamt påmind om att jag har försummat mina uppgifter som administratör av wikin: jag upptäckte då till min stora förtret att någon använde huvudsidan och diskussionssidan som anslagstavla för diverse erbjudanden av högst skiftande karaktär! Vad det verkar har detta ofog pågått ända sedan i maj.

Jag stoppade denna otillåtna användning av wikin genom att kräva att den som ändrar dessa sidor skall vara en registrerad och inloggad användare. Bägge sidorna har också återställts till senaste relevanta version. Än så länge behöver man inte vara registrerad/inloggad för att skapa nya sidor eller ändra någon av de andra sidorna, men om hackarna hittar även dessa kommer jag kanske bli tvungen att skärpa reglerna ytterligare.

Användaren Unintrifex hade gjort en kommentar på huvudsidan som antydde skepsis gällande förutsättningarna för projektets framgång. Frågeställningen var intressant, men jag valde att ta bort kommentaren från huvudsidan och istället flytta diskussionen till diskussionssidan. Förhoppningsvis skall ingen tolka detta som ett försök till censur, utan endast som en redaktionell åtgärd i syfte att styra upp innehållet på sidorna: var sak på sin plats!



Wikin är död, länge leve wikin

Information Posted on Mon, December 21, 2009 00:02

För en tid sedan – redan ett par veckor sedan, faktiskt – lyckades jag äntligen få upp wikin som jag länge talat om: estlitist.se/wiki är adressen.

Än så länge är såväl antalet sidor som mängden innehåll ganska begränsat. De sidor som faktiskt finns där är sådana som jag själv har lagt till. Författarpresentationerna har jag med benäget tillstånd hämtat från kursmaterial från Uppsala universitet, och de översättningar som presenteras är hittills sådana som jag själv har gjort under mina studier där.

Även om jag inte är direkt missnöjd med någon av översättningarna, finns det säkert en del att förbättra. Och det är det som är hela grejen med det här projektet, att det står vem som helst fritt att rätta fel eller att förbättra de texter som har publicerats. Det är naturligtvis också fritt fram att lägga till egna översättningar, så länge man följer de villkor som beskrivs på wikins huvudsida.

Min förhoppning är förstås att fler skall vilja bidra till wikin, och att den med tiden kommer att bli en resurs för alla svenskspråkiga som av någon anledning har intresse för estnisk litteratur.

PS. Om någon undrar över titeln på det här inlägget, så anspelar den på att wikin under ca en veckas tid, fram till alldeles nyligen, har varit otillgänglig. Detta berodde på att One.com, som tillhandahåller utrymme och programvara för wikin, hade uppdaterat ett verktyg till en ny version, vilket uppenbarligen inte var helt problemfritt. Nu är wikin dock tillgänglig igen – välkomna!



Samarbete förändrar allt

Information Posted on Thu, November 05, 2009 01:26

Den här bloggen, och de andra delarna som ingår i webbprojektet Estnisk litteratur i svensk tolkning, har kommit till för att testa en idé: att flera människor med relevanta språkkunskaper skulle kunna göra betydande insatser för att främja ett lands kultur, genom att med gemensamma och ideella krafter hjälpas åt att översätta dess litteratur till ett annat språk.

Idén om att samarbeta kring litterär produktion är inte på något sätt unik, eller ens modern. Redan Kreutzwald sökte – som han nämner i förordet till första utgåvan av Kalevipoeg 1857 – hjälp från allmänheten i form av relevanta bidrag. Dessvärre gav detta inte något resultat, annat än uttryck för misstro och ifrågasättande, till och med illvilja; förhoppningsvis ska inte samma öde drabba det här projektet.

För tillfället är den här bloggen den enda delen av projektet som står klar att använda. Tanken är att det skall tillkomma en så kallad wiki, där man kan publicera översättningar av estnisk litteratur och eventuellt presentationer av författarna, samt en webbplats, som man mer kan betrakta som ett skyltfönster för projektet. Den här bloggen är i sin tur projektets anslagstavla. Exakt hur den kommer att användas får tiden utvisa, men min tanke just nu är att man skulle kunna använda den till diskussioner om de texter man håller på att översätta, kanske för att ställa frågor om besvärliga passager eller för att be om synpunkter. Alla som har lust att bidra är välkomna att göra det, och tanken är att det på webbplatsen skall finnas formulär för att anmäla sitt intresse och erhålla inloggningsuppgifter för bloggen. Kommentarer till publicerade inlägg kan vem som helst skriva.

En viktig aspekt av det här projektet är att det inte skall utnyttjas för att sprida kopior av upphovsrättsligt skyddade texter. Därför skall alla översättningar som publiceras vara egna översättningar, och originaltextens upphovsman skall ha varit avliden i minst 70 år.

I nuläget saknas det svenska tolkningar av ganska stora delar av den estniska litteraturen, även de mest klassiska verken. Om man bara vill så går det att ändra på det. Och samarbete förändrar, som sagt, allt.